Intervju: Från insidan av en tobaksjätte

Vi fick möjlighet att intervjua Jonas som har varit anställd som säljare för det stora tobaksbolaget Philip Morris. Jonas är mitt i livet och arbetar idag som lärare på en skola på en mindre ort i Sverige.

 

Vad fick dig att söka tjänsten på Philip Morris?  
– Jag arbetade som lärare även innan jag fick jobbet hos tobaksbolaget Philip Morris. Många elever på den skolan jag arbetade på då hade dåliga hemförhållanden och bästa tiden för dem var i skolan. Jag sov ofta dåligt för att jag tänkte på hur illa barnen hade det hemma. Till sist kände jag att jag inte orkade med det längre. Samtidigt arbetade jag deltid som instruktör på ett gym och chefsinstruktören där tipsade mig om jobbet då han tyckte att jag hade rätt personlighet för att arbeta där. Jag tackade nej till en början men efter att han berättat mer om jobbet och de karriärmöjligheter det gav så åkte jag upp till Stockholm och provade på det. Jag fick möjlighet att vara med en kille ute på fältet. Resultatet blev drygt 6 år inom Philip Morris International, världens största tobaksbolag.

Hur var det att arbeta för Philip Morris? Vilka var dina arbetsuppgifter?
- Jag hade ansvar för ett område och var då kontaktperson/säljare för samtliga butiker i det området. Allt från Ica-butiker till Kalle på hörnet. Besöken i butikerna skedde regelbundet och oftast med drygt 6-8 veckors intervall. I genomsnitt handlade det om ca 10 kunder per dag. Besöken kunde röra allt ifrån ett skyltbyte eller presentation av en ny cigarettsort. I den här typen av försäljningsyrke är relationerna viktigare än försäljningsargumenten. Tyvärr så säljer sig produkterna nästan av sig själva, det är som att du måste ha Coca-cola i din affär. 
- Det var inte så många som var rökare bland oss anställda. Möjligen en något högre procent jämfört med övriga befolkningen, kanske runt en 15 %. Däremot fanns det många feströkare. Det var snarare ett undantag att inte röka på bolagets "fester" än tvärtom. 

Fanns det någon form av bonussystem? Vilka förmåner fick ni som arbetade?
- Högre upp i hierarkin fanns ett bonussystem, men för säljarna "på golvet" var det sparsammare. Ibland hade vi dock tävlingar kopplat till undersökningar som gick ut på att ställa frågor i butiken, men inte baserat på ren försäljning. Däremot fick vi under mina första två år på bolaget cigaretter ett par gånger om året. Eftersom det var otidsenligt fick vi sedan välja mellan cigaretter/pensionspengar/extra lön. På min sista konferens innan jag slutade fick alla extra lön istället.
- Det är väl kanske lite av ett moraliskt grått område att sälja cigaretter. Bolagen försöker då kompensera för de moraliska avtagandet med att betala ganska bra och bjuda anställda på fina konferenser, resor, mat eller utbildningar. Många använder Philip Morris som en språngbräda för sin framtida karriär. De arbetar där ett tag och byter sedan till en annan bransch som ligger mer i linje med deras värderingar. Har du jobbat på Philip Morris så har du lätt att få andra jobb, jag får fortfarande samtal om säljjobb via min Linkedin.

Du som varit på insidan, ligger det någonting i att tobaksbolag som Philip Morris riktar sig mot ungdomar i sin marknadsföring?
- Jag vet att de var väldigt noga med att förhålla sig till regler och lagar, eftersom de har ögonen på sig. I vissa fall kunde de vänta tills konkurrenterna presenterat en ny produkt för att se hur den skulle tas emot. Det som var sagt inom företaget att vi strävade mot var att "av de som börjar röka, ska de välja Philip Morris". Sedan tycker jag att det säger sig självt att när man presenterar produkter med olika smaker s k godiscigaretter eller klick-variant så är det kanske inte den befintliga kundgruppen man vänder sig mot. En som har rökt i 20 år är kanske inte den som i första hand byter märke, de har redan bestämt sig. Vissa smaker känns kanske också mer riktade mot en yngre målgrupp än en äldre. 
- Alla tobaksbolag marknadsför sig gärna på nattklubbar genom att placera ut cigarettmaskiner där. Då finns man på plats där nya rökare finns/skapas.

Vad fick dig att sluta på Philip Morris?
- Jag fick barn och kände att det inte var moraliskt försvarbart. Jag kunde inte riktigt stå för produkten inför dem. Arbetet hade dessutom blivit enformigt eller för enkelt. Att vara säljare innebär också alltid en viss stress oavsett om man har fast lön eller inte.

Jonas heter egentligen någonting annat.